Jag har klätt upp mig lite finare än vanligt trots hemmamys.

Så, vad händer nu då denna valborgsmässoafton 2009? Ska ni bli fulla som et gäng fjortisar eller ska ni göra något lite mer kultiverat? Personligen tänkte jag nog laga middag och kolla på film med pojkvännen och en kompis. Lite mys bara, så att säga.

Det blev tyvärr ingen klättring idag, främst berodde detta nog på att jag nog faktiskt inte ens var så sugen (!). Jag har vart ganska nöjd med min tillvaro idag, även om dagarna nästan aldrig blir som man på förhand har tänkt sig dem.

Imorrn däremot ser det nog ut att kunna bli en del klättring. Verkar som att halva klubben ska ut till Midskogsberget och klättra i det förutspådda fina vädret, så det blir antagligen jätteroligt!

Hur ser er helg ut? Har ni planerat några klätterutflykter?

Trevlig valborgsmässoafton på er!

Alla som tränar en sport borde veta att man inte ska träna för mycket, detta gäller naturligtvis också klättring, därför tänkte jag fort nu i början ta upp lite om fingerskador, då de är myckt vanliga.

Jag har sett många fall av entusiastiska nybörjare som har satsat alldeles för hårt på klättringen i början och därför rätt fort fått problem med fingrarna. Tänker man efter så är det inte speciellt märkligt att detta händer då klättrare ju som bekant ofta lägger en mycket stor del av sin vikt på några väldigt små muskler och ligament, de i fingrarna alltså.

För att bli en bra klättrare måste man ha fingerstyrka, för man klarar inte tunga, kanske överhängande leder utan att kunna hålla i greppen. Rättare sagt: man klarar i princip inga leder om man inte kan hålla i greppen, därav är fingerstyrka oerhört viktigt. Men, återigen detta men, man får inte starka fingrar om till exempel ligamenten går sönder, för då kan man inte träna alls.Lösningen på detta är då naturligtvis att ”träna långsamt”. Klättra lätta leder med skonsamma grepp i början, riskera inte dina fingrar! Utan fingrarna kommer du ingenstans. Därmed inte sagt att fingrarna är det enda du ska träna, nej, nej. Träna upp fingrarna långsamt, men träna resten av kroppen rätt så att du kanske inte behöver belasta dem mer än nödvändigt.

Jag tänkte också berätta lite om en av de vanligaste skadorna inom klättring - pulleyskador. Detta och många fler fingerskador finns också att läsa om i artikeln ”Smärta i Fingrar hos klättrare” i Bergssport nr. 137 från mars 2008.

Men vi börjar från början, vad är en pulley? Jo, en pulley är ett ligament i fingrarna. Vi har totalt tre stycken pulleys i varje finger och man brukar benämna dem A1, A2 och A3, varav A3 är det ligament som är längt ut på fingret och A1 är det längst in. A2 är det ligament som man oftast skadar.

Vad har vi dessa ligament (pulleys) till då? Pulleyns uppgift är att hålla senan på plats invid benet när senan belastas och fingret är böjt. Utan pulleyn skulle senan ta en kortare väg ut till sitt fäste. Detta är också vad som sker vid totar ruptur av något av dessa ligament, så böjer man ett finger med en pulleyskada där ligamentet är helt av kan man se hur senan böjs ut från benet då det ju inte är något som håller kvar den.

Varför klättrare är så utsatta för den här sortens skador är inte särskilt svårt att förstå då vi ju belastar fingrarna något oerhört, speciellt i crimpposition, därför är det alltså väldigt viktigt att träna upp muskler och senor i fingrarna under en lång tid. Jämför med tyngdlyftning, inte börjar man väl lyfta 150 kg? Nej, för det går inte, man har inte styrkan för det. Det är precis samma sak i klättring. Man måste träna upp musklerna och börja från början, annars är det så himla lätt att det går åt helvete.

Men då ska också tilläggas att även klättrare som har klättrat länge kan få dessa skador, så vad jag försöker säga är att man inte behöver utsätta sina kära fingrar för hemskheter i onödan.

Vad rekommenderar jag vid fingeront? Får man ont i fingrarna tycker jag och många andra att man ska uppsöka läkare. Är det en läkare som inte är van vid den här sortens skador, förklara då att du klättrar och hur och när smärtan uppstod (går en pulley sönder känner man en skarp, ögonblicklig smärta och man kan ibland också höra ett ploppande ljud). Skador i ligament syns inte heller på röntgen, ultraljud är att föredra, men då är det å andra sidan inte speciellt många som är insatta i den tekniken på fingrar.

Är det något jag missade att ta upp eller tycker ni inte att det blev så mycket klarare? Skicka en fråga i kommentarsfältet så ska jag försöka förklara så gott jag kan.

Klättra lugnt och ta hand om fingrarna!

Ännu en övning kanske nu när ni är proffs på ”Tysta fötter”.

Denna övning kallas för klisterhänder och är en övning för att förbättra handplaceringarna. Även för denna övning behöver du göra en lagom lätt travers på en vägg med många bra grepp som du kan traversera fram och tillbaka på. Sedan ska du låtsas som att du har fått ett alldeles speciellt klister på dina händer. Det som händer när du har detta klister på händerna är att så fort du har tagit ett grepp på ett sätt så måste du hålla det så! Du får inte flytta på handen även om du inte fick något vidare bra tag (rättelse: du ska försöka att inte byta grepp). Men det är inte nog med det, du får heller inte flytta den ena handen innan den andra handen har tagit ett nytt grepp. Men eftersom detta är en övning och man inte kan vara bäst på allt på en gång: räkna alla gånger du måste ändra ett grepp för att hålla dig kvar på väggen, eller för att göra greppet mer användbart som en missplacering, detta för att du ska kunna hålla koll på dina framsteg.

Det finns såklart också en viss metod at göra denna övning på, samma metod som i Tysta fötter, men som jag glömde att nämna i det inlägget. Tillvägagångssättet alltså för både Tysta fötter och Klisterhänder: 1. Börja med att utvärdera greppen, välj ett grepp och sikta på den exakta ytan du vill ta i. 2. Rör din hand långsamt mot det valda greppet och ta det precis som du hade föeställt dig i steg ett. 3. Titta på din hand hela vägen till greppet och sätt tryck på greppet innan du tittar bort från handen.

Öva nu flitigt så återkommet jag med en ny övning imorgon!

Lycka till!

Lika bra att ge er lite inspiration också, såhär på förmiddagen. Lisa Rands, mina damer och herrar.

http://www.youtube.com/watch?v=Fc5JuQIcJOE

God morgon!

Vilket strålande väder vi har fått på Valborgsmässoafton! (I alla fall här i Sundsvall) Hur ser era planer ut för idag? Inte tänkte ni väl supa er redlösa? Det tänkte i alla fall inte jag. Faktum är att jag hade glömt bort att det var sista april och därmed också glömt att göra upp några planer, men förhoppningsvis får jag spendera en del av denna härliga dag ute vid Midskogsberget. Men det var inte det jag tänkte prata om, utan jag tänkte jag ta upp lite om alkohol och vilka rekommendationer det finns kring intagandet av detta.

Som ni kanske reda listat ut så är det aldrig bra att dricka för mycket, men vad ni kanske inte visste är att SOK (Svenska Olympiska komittén) och SKF (Svenska Klätterförbundet) faktiskt rekommenderar ett till två glas om dagen, detta har visat sig ha en gynnsam effekt på blodets sammansättning.

Men nu menar jag ju såklart inte två stora glas med vodka i, utan ett moderat intag mer liknande två glas vin (i vinglas alltså, vill inte ha några missförstånd). Hur mycket man bör dricka beror såklart också på hur stor kroppshydda du har, så väger du runt 50 kg är det kanske snarare ett glas det lutar åt att du dricker än två.

Men, det finns alltid ett "men", allt intag av alkohol har negativa effekter på din hjärna, det måste man alltid ha i bakhuvudet så man inte blir förvånad en dag när allting inte riktigt kopplar som det ska, för dricker man två glas vin om dagen motvarar det ca en vodkaflaska i veckan och alltså ca 50 vodkaflaskor om året! Bara så att ni vet...

Men klättra lungt och ha en fin sista april!

Hej alla!

Denna vecka har Sundsvalls klätterklubb fått in ca 250 nya grepp som vi har börjat att skruva upp. Vi är som barn på julafton som leker med presenterna. Det är så roligt!

Igår skruvade jag och en kompis upp fyra nya problem, tre sycken i spannet 5a-5c och en runt 6c-7a. Två av lederna blev jag mycket nöjd över medans två väl var sisådär.

Fördelen med att ändå vara en så pass liten klubb är att väldigt många aktiveras när sådana här saker händer, det är inte en eller två som skruvar och testklättrar, det är minst tio (beroende, såklart, på hur många det är i lokalen just då). Det är mycket roligt att hålla på tillsammans, även om jag nästan föredrar att skruva upp egna leder då det ju blir som jag vill. Det ligger något i ordspråket "Ju fler kockar desto sämre soppa.", men då är det å andra sidan roligare att laga soppan tillsammans.

Hur är det i era klubbar när saker som detta händer? Är det en eller alla som får greja?

Vi tar väl och startar upp med en övning meddetsamma, va?

Tysta fötter är en väldigt basic övning som är mycket bra att kunna då man sparar mycket tid och därmed också energi när man väl kan det. Det enda man behöver är en vertikal vägg med många bra grepp att öva på.

Så, upp på väggen och gör en travers som du traverserar fram och tillbaka och försök att  göra så lite ljud som möjligt när du sätter ner fötterna på greppen. Med ljud menas alla stötar, dunsar, justeringar eller skrapningar! Alla dessa ljud är direkt feedback på att du inte placerar dina fötter så precist som du borde! Ränka alla ljud du gör under varje travers så du kan jamföra och bedöma dina framsteg. Medans du klättrar ställ också dessa frrågor till dig själv: Vad gör jag för att mina fötter ska vara tysta? och Hur har jag förändrat min klättring för att uppnå detta mål?

Målet med övningen är att du ska placera dina fötter exakt där du vill ha dem varje gång du rör dig, utan att behöva justera placeringen.

Lycka till!

Jag klättrar "Kylan värmer bäst" 6a på topprep.

Hej alla, som av någon anledning skulle läsa den här bloggen!

I detta första inlägg skulle jag vilja presentera mig själv, förklara varför jag har skapat den här bloggen och berätta om allt som tycks nödvändigt som jag skulle kunna komma på under detta första inlägg.

Så, vi börjar väl med en lite presentation av mig själv. Jag heter Camilla, jag är 20 år gammal och jag klättrar i Sundsvalls klätterklubb, sitter med i dess styrelse som sekreterare och kommer till sommaren vara en av två som håller i sommarträningen för ungdomar mellan 12 och 15 år. Jag har nyligen gått en tränarkurs nivå 2, vilket betyder att jag får träna barn, ungdomar och vuxna på nybörjarnivå och en bit upp i klättring. Jag har personligen klättrat i lite drygt ett och ett halvt år och har hittills redpointat 6a på sport och flashat 6a+ på topprep. Mitt största hinder inom klättringen är min rädsla för att falla, därav bättre resultat på topprep än på sport, såklart. När jag inte klättrar pluggar jag på det internationella samhällvetatprogrammet på Mittuniversitetet, men jag har för avsikt att hoppa av detta för att börja läsa till lärare denna höst.

Vidare till presentationen av bloggen. Om jag börjar med namnet, "Det Sorglösa Syndikatet" så är det en led som jag och en kompis började klättra på förra sommaren i tron att det var en 5c, jag som började leda kom till andra bult innan jag gav upp, inte så mycket för att det var svårt utan mer för min rädsla att falla. Min replagskompis tyckte jag var en tönt och började sitt försök kort efter att jag hade kommit ner. Han kom såklart en bit längre under sitt försök men föll efter ett dynamiskt move till en sloper, som han hade trott var en perfekt 45 gradig kant. Tji fick han och jag for in i buskarna. När han försöket ett par gånger att komma förbi kruxet gav han upp. Han kom ner och vi började kolla i föraren efter denna extremt hårda 5c och vad det var för fel vi gjorde. Efter ett tag upptäcker vi dock att det inte finns några 5c i närheten av var vi är, utan det vi har klättrat på var en 7b+, way over our ability! Utöver det tycker jag det är ett mycket fyndigt namn som jag fastnade för.

Men varför startade jag då den här bloggen just nu? Jo, det är så att jag många gånger har tänkt att starta en klätterblogg, men har känt att jag inte ens har haft tillräckliga kunskaper att ens kunna säga något vettigt till mig själv i form av en träningsblogg, utan jag har skjutit upp detta i väntan på mer vett, so to speak, och nu efter kursen känner jag att jag kan ha något att tillföra klättervärlden i form av övningar, tips och en del kunskap om klätterskador och hur man undviker dem, m.m Denna kunskap tycker jag är mycket viktig att föra vidare, främst om skador, då många nya klättrare klättrar alldeles för mycket i början och blir skadade för en mycket lång tid bara några månader efter att de har upptäckt sporten. Men även kunskap om hur man blir en bättre klättare i form av övningar m.m, tycker jag är viktig kunskap för själva sporten då man inom svensk klättring inte har blivit mycket bättre än för 30 år sedan, medan andra länder producerar klättrare som kommer ha förmågan att bräcka alla rekord. Så, detta är mitt lilla sätt att tillföra svensk klättring mer vett och kunskap och kanske till och med en och annan ny klättrare?

Vi får se vad som händer och ifall jag får någon fler läsare än mig själv. Om det skulle vara någon fler än jag som läser detta och denne någon undrar över något, skicka en kommentar med frågan så ska jag besvara denna så gott jag kan!

Ha det bra och klättra lugnt!